Sköldkörteltillskott: Vad innehåller de?

Trötthet, viktuppgång, att frysa, torr hud, förstoppning, nedstämdhet. Det är symtomen som får många kvinnor över 40 att gå till apoteket och leta efter ett sköldkörteltillskott. Det är också symtom som överlappar med lågt järn, lågt D-vitamin, dålig sömn, perimenopaus och en underaktiv sköldkörtel. Ett tillskott kan inte skilja på dem. Ett blodprov kan.

Vad sköldkörteln gör och varför symtom ensamma inte är en diagnos

Sköldkörteln är en liten fjärilsformad körtel på framsidan av halsen. Den tar jod från maten och använder det för att bilda två hormoner, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). T4 är mest en lagringsform; kroppen omvandlar det till T3, den aktiva formen som styr ämnesomsättningens tempo i nästan varje cell. Hypofysen i hjärnan övervakar hur mycket sköldkörtelhormon som cirkulerar och justerar sin egen signal, tyreoideastimulerande hormon (TSH), för att hålla nivåerna stabila.

När sköldkörteln är underaktiv saktar allt ner. När den är överaktiv går allt snabbare. Men symtomen på en underaktiv sköldkörtel är inte specifika. De liknar perimenopaus, anemi, depression, eller att helt enkelt vara utmattad. Därför är standardmetoden ett blodprov som mäter TSH, och ofta fritt T4, innan något tas. Om TSH är högt arbetar hypofysen hårt, vilket vanligtvis pekar på en underaktiv sköldkörtel. Om TSH är lågt kan sköldkörteln vara överaktiv. Hur som helst förändrar resultatet vad som är säkert att ta.

Ett sköldkörteltillskott som köps utan prov är en gissning. Värre är att vissa ingredienser kan förvränga just de prover som används för att diagnostisera problemet.

Vad som faktiskt finns i sköldkörteltillskott

Gå längs tillskottshyllan och orden på framsidan är oftast “sköldkörtelstöd” eller “metabolism”. Baksidan av etiketten är mer informativ. Vanliga ingredienser är:

• Jod, ofta som kaliumjodid eller kelp. Jod är råmaterialet för sköldkörtelhormon, så det är nödvändigt. Men de flesta kvinnor i länder med joderat salt får tillräckligt, och för mycket kan vara skadligt.
• Selen, ofta som selenometionin eller natriumselenit. Selen behövs för enzymerna som omvandlar T4 till T3 och som skyddar sköldkörteln mot oxidativ stress.
• Zink, ofta som zinkpikolinat eller citrat. Zink är involverat i produktionen av sköldkörtelhormon och i omvandlingen av T4 till T3.
• Tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormon bildas av tyrosin plus jod, vilket är anledningen till att det finns i dessa formler.
• Ashwagandha (Withania somnifera), en adaptogen ört. Den har studerats för stress och sömn, och några små studier har tittat på sköldkörtelhormonnivåer.
• Glandulära extrakt, vanligtvis torkad nöt- eller fläskkörtelvävnad. Detta är den mest problematiska ingrediensen i kategorin.
• Blandningar som listar “sköldkörtelstödkomplex” utan mängder. Utan mängder finns ingen möjlighet att veta vad som tas.

Vissa produkter innehåller också D-vitamin, B-vitaminer, magnesium eller järn, som inte är sköldkörtelspecifika men vanliga brister som liknar sköldkörtelsymtom.

Vad forskningen tyder på, och hur stark den är

Evidensen för enskilda näringsämnen är ojämn. Den är starkast där det finns en känd brist, och svagast där ett näringsämne läggs till en normal kost.

Jod. Kopplingen mellan allvarlig jodbrist och sköldkörtelproblem är väl etablerad, och program med joderat salt har minskat den bördan i många länder. Vad som inte är etablerat är en fördel med extra jod hos kvinnor som redan får tillräckligt. Granskningar av forskningen tyder på att både för lite och för mycket jod kan störa sköldkörtelfunktionen, och hos vissa personer med autoimmuna sköldkörteltillstånd kan en plötslig jodbelastning göra saken värre. Jod är inte ett näringsämne där mer är bättre.

Selen. Små studier och granskningar har tittat på selen hos personer med autoimmuna sköldkörteltillstånd, särskilt Hashimotos tyreoidit och Graves sjukdom. Vissa tyder på måttliga förändringar i sköldkörtelantikroppsnivåer; andra finner liten skillnad. Evidensen är blandad och studierna är små. Selen är också genuint toxiskt i överskott, med en smal marginal mellan tillräckligt och för mycket.

Zink. Zinkbrist är förknippad med sköldkörtelförändringar, och att korrigera en brist är rimligt. Studier av zinktillskott hos personer som inte är bristfälliga är begränsade och visar ingen konsekvent fördel för sköldkörtelfunktionen.

Tyrosin. Tyrosin finns i proteinrik mat och kroppen bildar det. Det finns mycket lite forskning om tyrosintillskott för sköldkörtelfunktion hos personer som äter normalt. Det ingår i formler mest på grund av logiken att det är en prekursor, inte för att studier visar att det hjälper.

Ashwagandha. Några små studier har rapporterat förändringar i sköldkörtelhormonnivåer hos personer som tar ashwagandha, men studierna är korta, små och inte utformade för att svara på om det hjälper vid sköldkörtelsjukdom. Granskningar beskriver evidensen som preliminär. Ashwagandha är inte en ersättning för sköldkörtelhormonersättning.

Glandulära extrakt. Dessa innehåller torkad djurisk sköldkörtelvävnad. Mängden faktiskt sköldkörtelhormon i dem är inte standardiserad och kan variera mellan batcher. I vissa fall innehåller de tillräckligt med hormon för att påverka kroppen och störa blodprover. De är inte ett tillförlitligt eller säkert sätt att hantera sköldkörtelfunktionen.

Hur man använder sköldkörteltillskott: former, mängder och timing

Om ett blodprov visar brist på ett specifikt näringsämne är att korrigera den bristen ett medicinskt beslut, inte ett beslut i tillskottshyllan. Där tillskott används är mängderna som vanligtvis studeras eller listas på standardetiketter blygsamma.

• Jod. Rekommenderat dagligt intag för vuxna är cirka 150 mikrogram, och många etiketter anger den mängden eller mindre. Doser över den övre gränsen, som ligger väl under milligramintervallet, är inte lämpliga utan medicinsk övervakning. Kelp varierar kraftigt i jodinnehåll och är ett dåligt sätt att kontrollera dosen.
• Selen. Studier har vanligtvis använt 100 till 200 mikrogram per dag, ofta som selenometionin. Den övre gränsen för vuxna är cirka 400 mikrogram per dag från alla källor. Stapla inte flera seleninnehållande produkter.
• Zink. Studier och etiketter använder vanligtvis 10 till 30 milligram per dag. Långvarig hög dos zink kan störa kopparupptaget.
• Tyrosin. Etiketter listar vanligtvis 500 till 1000 milligram. Evidensen för nytta är svag.
• Ashwagandha. Studier har vanligtvis använt rotextrakt i intervallet 300 till 600 milligram per dag. Evidensen för sköldkörtelutfall är preliminär.

Timing spelar störst roll för en sak: levotyroxin. Sköldkörtelhormonersättning tas vanligtvis på tom mage, 30 till 60 minuter före mat, och separerat från tillskott. Kalcium, järn, magnesium, zink och selen kan alla minska upptaget av levotyroxin om de tas samtidigt. En vanlig strategi är att ta levotyroxin på morgonen och eventuella mineraltillskott minst fyra timmar senare, eller på kvällen. Be en apotekare kontrollera timingen mot hela listan av vad som tas.

Biverkningar, interaktioner och vilka som bör undvika dessa produkter

Jodöverskott kan orsaka sköldkörteldysfunktion hos känsliga personer, inklusive de med autoimmun sköldkörtelsjukdom. Selenöverskott orsakar håravfall, sköra naglar, vitlöksliknande andedräkt och, i allvarliga fall, nervskador. Zinköverskott stör koppar och kan orsaka illamående och immunförändringar. Ashwagandha har förknippats med leverskador i sällsynta fallrapporter och kan orsaka dåsighet; det kan interagera med lugnande medel, sköldkörtelmedicin och immunsuppressiva medel. Tyrosin kan interagera med sköldkörtelhormon och med monoaminoxidashämmare.

Glandulära sköldkörtel extrakt är det tydligaste att undvika. De innehåller icke-standardiserat sköldkörtelhormon, kan orsaka symtom på överersättning som hjärtklappning, ångest, svettning och viktminskning, och kan hämma kroppens egen sköldkörtelproduktion. De bör inte tas tillsammans med förskriven sköldkörtelmedicin.

Grupper som inte bör ta sköldkörteltillskott utan medicinsk rådgivning inkluderar: alla som tar levotyroxin eller antityreoideamedicin; alla med känd Hashimotos tyreoidit, Graves sjukdom, sköldkörtelknölar eller sköldkörtelcancer; alla som är gravida eller ammar; alla med njur- eller leversjukdom; och alla som tar blodförtunnande medel, lugnande medel eller immunsuppressiva medel. Alla med hjärtsymtom som hjärtklappning, bröstsmärta eller oförklarlig viktminskning bör söka medicinsk bedömning snarare än ett tillskott.

Vad ett sköldkörteltillskott inte kan göra

Ett sköldkörteltillskott ersätter inte sköldkörtelhormonersättning. Om sköldkörteln inte kan producera tillräckligt med hormon kommer ingen kombination av jod, selen, zink, tyrosin eller ashwagandha att återställa normala nivåer. Behandlingen för en underaktiv sköldkörtel är förskrivet levotyroxin, justerat efter blodprover, och det är inget man slutar med eller ändrar utan förskrivaren.

Ett sköldkörteltillskott diagnostiserar inte heller något. Att ta ett före ett blodprov kan dölja eller förvränga resultat, särskilt jod och glandulära extrakt. Om trötthet och viktuppgång är bekymret är det användbara första steget ett blodprov, inte en flaska.

Slutligen tar ett sköldkörteltillskott inte itu med de vanligaste orsakerna till trötthet hos kvinnor över 40. Järnbrist, B12-brist, D-vitaminbrist, dålig sömn, perimenopaus och lågt proteinintag är alla vanligare än sköldkörtelsjukdom och ger alla överlappande symtom. Ett tillskott riktat mot sköldkörteln kan fördröja att hitta den faktiska orsaken.

Jämförelse av vanliga alternativ

Att testa sig och vad man ska fråga

De prover som spelar roll är TSH, och vanligtvis fritt T4. I vissa fall kontrollerar läkaren även fritt T3, sköldkörtelantikroppar (tyreoperoxidas- och tyreoglobulinantikroppar) och en sköldkörtelultraljud. Järnstudier, vitamin B12, folat och D-vitamin är värda att kontrollera eftersom brister i dessa liknar sköldkörtelsymtom och är vanliga hos kvinnor över 40.

Innan du börjar med något sköldkörteltillskott, tala med en läkare eller apotekare, särskilt om du tar medicin, är gravid eller ammar, eller har en medicinsk åkomma. Ta med den faktiska flaskan så att ingredienser och mängder kan kontrolleras. Fråga om produkten innehåller jod eller glandulärt extrakt, om den interagerar med timingen för levotyroxin, och om ett blodprov behövs först. Sluta inte med eller ändra förskriven sköldkörtelmedicin utan förskrivaren.